Jag hade läst om Re:Unik i lokalpressen eftersom jag bor i Vallentuna. Jag stod nu utan arbete eftersom min arbetsgivare hade köpt ut mig från min tjänst som Lärare/Resurspedagog. Jag lider av SLE och har haft två episoder av Stroke. Jag har med andra ord lärt mig att gå tre gånger. Jag behöver en arbetsplats som är mindre stimmig och inte är lika stressig som skolan.
Vad jag hade hört var att Re:Unik hade en enormt bra tanke där man återbrukade det som andra hade avyttrat. Det går helt i linje med hur vi måste börja leva. Vi kan inte längre bara kasta allt så att det hamnar på soptippen.
Jag ringde helt sonika upp Re: Unik och frågade om de hade öppet. Tog tag i saken på egen hand för att se om det kunde vara platsen jag kunde arbetsträna på. Arbetsförmedlingen hade jag förlorat hoppet om eftersom jag lämnats till mitt öde och ingenting hände.
Jag åkte till Täbygalopp och letade mig fram till butiken som ligger i lokalen som en gång i tiden var läktare och visade det sig omklädningsrum för jockeys. Letade mig genom butikslokalen och hälsade av en väldigt vänlig person. Hon klev fram i röda stövlar och hade mörkt hår. Jag presenterade mig och visade mitt nyckelställ som jag hade producerat hemma från en gammal skärbräda som vi hade kasserat och var på väg till tippen. Jag hade suttit och filat på den i brist på annan sysselsättning.
Hon berättade om verksamhet och visade mig runt i lokalerna. Hon berättade dock att jag inte kunde börja arbetsträna innan jag hade någon från Arbetsförmedlingen som kunde stå bakom arbetsträningen. Återigen fast i myndigheternas garn. Vi gick runt och hälsade på personalen och blev utskälld av en mycket exalterad svart hund, som dock visade sig mycket vänlig och glad.
Jag hälsade att jag skulle återkomma med papper från arbetsförmedlingen. Det visade sig dock svårare än jag kunde tro. Jag satt fortfarande med en handläggare som skulle leta efter en handläggare som hade kontakt med försäkringskassan. Nu hade arbetsförmedlingen en omorganisation pga att politikerna hade beslutat att man skulle skapa rum för privata alternativa arbetsförmedlingar som ännu inte var på plats. Jag satt återigen mellan stolarna.
Jag hade varit hos Re:unik i November och nu var det December. Jag hade kontakt med en jobbcoach som satt häpen även hon hur löst allt fungerade när vi träffades. Bollen var hos arbetsförmedlingen och jag kunde inte komma i kontakt med någon på arbetsförmedlingen som kunde ordna papper. Jag tänkte att jag kunde då åka förbi min arbetsförmedling för jag hade hört att de skulle läggas ned. När jag kom dit så var det mycket riktigt så. Det var tomma lokaler. Jag ringde då till Arbetsförmedlingen och frågade om jag hade någon handläggare och de hänvisade till någon ny som jag inte hade en aning om vem det var.
Jag fick då ett telefonnummer som jag ringde och berättade om min jakt efter en arbetsträning. Hon kunde då höra min frustration och se min situation. Hon ordnade i alla fall så att jag fick papper och en möjlighet att komma dit på arbetsträning. Det går om man är envis och trägen.
Jag kunde åka dagen efter med papper som skulle skrivas på och skickas in till AF. Vi fixade så att jag skulle börja i Januari. Jag arbetar med olika saker och just nu sitter jag med WordPress för att få en blogg på plats för att se om det skulle kunna vara något för mig. Jag har mycket erfarenhet av det sedan tidigare. Jag har även arbetat i verkstaden och producerat bl a ett vedställ och en restaurerat en stol som skulle kunna säljas i butiken. Här finns en mängd olika typer av arbeten man kan prova på.
Skrivet av Bengt, en arbetstränare på Re:Unik
